jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

När man har blivit bränd, sviken och bedragen av någon man älskar så finns det fan inget ljus i mörkret.
Men när man sedan återhämtar sig sakta men säkert, får man en helt annan distans till just den relationen och människan. Det spelar ingen roll om det tar 1 vecka, 1 månad, 10år så en dag så står man där med huvudet högt och på starka ben.
Jag längtar till den dagen.
Den dagen det helt enkelt var värt all smärta i bröstkorgen och magen. Alla dom återfall man får och framförallt alla dom minutrarna, timmarna och dygnen man har legat i fosterställning och skrikit i panik över att ha blivit lämnad ensam av sin älskare och bästa vän.

Att förlora en älskare är inte det jobbigaste, det är att förlora sin bästa vän. Och jag vet att det inte kommer finnas någon som fyller upp just DEN platsen i mitt hjärta som just du har tagit. Men att det kommer att och har kommit andra som fyller upp en annan plats i hjärtat. Det känns tryggt.
Jag är på någon sätt glad att jag träffade dig, din jävla idiot, du har gjort mig starkare på ett sätt, men ändå så fruktansvärt sårbar och misstänksam mot andra människor.

Jag vet faktist inte varför jag skriver just detta just nu, idag, den 14e December 2009, jag antar bara att detta är ännu ett återfall. Ditt jävla svin.

Det finns ingen som får mig att må så bra som du och heller ingen som får mig att må så jävla dåligt.